Jag har samtalat med Herr Regissör och det ljuder. Hans förtegna repliker skapar olustigheter. Undrar hur det känns att stå sådär i centralfronten? Det är knivigt nog att ge sig in i tankebanan och förmodligen ges ingen respons. Gissnings lek lockar inte. Inte idag...

Dagen är alldeles grå, asfalten har letat sig fram och havet nedanför ser fruktansvärt kall ut. För övrigt krånglar magen, psykosomatiskt mest troligt. Men det känns inte bra, om jag känner efter noggrant.

Jag ska dyka ner i badet, trots att kroppen flagnar, så torr är den.
Men jag fryser. Det är nog slut på energi helt enkelt...

Beteende Billy, du måste ändra ditt tankesätt. Det är dock svårt när magsjuke tanken har tagit över! Vi är oense. Morgonen inleds med städning, tvättning och all rengöring. Kokar mina bestick, förmodligen är det överdrivet men nytt för i år. Det är bättre att få det gjort.

Tanken resonerar som elefanten överste Hathi: "Ett smutsigt tryne. Soldat, tänk på att i strid kan snabeln rädda ditt liv. Håll den putsad och ren."

Tidigt ville jag förändra, redan som sex åring kan minnas. Sagolika drömmar fanns, men mitt liv var aldrig rosa som Barbie! Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump är en inspirationskälla. Hon som säger emot vuxna och är ouppfostrad och klarar sig själv. Hon sover med fötterna på huvudkudden och går baklänges på gatorna med motiveringen: "Lever vi kanske inte i ett fritt land? Varför skulle man inte gå baklänges?"


När jag var liten ville jag förändra och lyfta allt.
Jag ville vara lika stark som Pippi och det vill jag fortfarande.

"Skuggspelsteater, mitt liv i akter med efterhängsna figurer" tänker tanken.

Vill sätta lösenord för att eliminera att obehöriga ej äger tillträde! Anonymiteten räddar. Förblir därför namnlös. Ansiktslös. Svart och vit. Men det representerar livet i sig och det representerar mig.

Vi kalla mig Billy. Här skildras livet bredvi min hypokondri.